Etapp 1: Kungsbacka till Fjärås station

Efter en god frukost då vi fokuserade på att äta upp mycket mat så att det skulle bli mindre att bära på, så lämnade vi "vandrarhemmet" och gick åter söderut.

Passerar gamla bron över Rolfsån

Vi passerade Rolfsån på den gamla bron och svängde sedan av in mot Hanhals kyrka. Hittills hade vi inte behövt gå på bilväg, men den sista dagen blev det ganska mycket bilväg. Vi hade dock valt små vägar som inte hade så mycket trafik, så det kändes ganska bra. Solen sken, men vinden var kylig. Det var lite svårt att anpassa klädseln.

Vi hade ritat upp en bra rutt på småvägar, men plötsligt stod vi vid en låst grind. Eftersom det fanns en skylt med texten "Kod? Ring" och ett mobilnummer, så bestämde vi oss för att man fick gå där, så vi klättrade över grinden och gick vidare. Det var en fin gammal skogsväg.

När vi kom ut till Varbergsvägen igen, så fanns det cykelväg sista biten till Fjärås kök. Vi var dagens första lunchgäster och beställde kebabrullar och falafelrulle. Det var gott, och vi kände oss peppade att fortsätta mot den kanske största sevärdheten på vägen, nämligen bussvraken.

Karta över början av dag 3

Etapp 2: Fjärås station till arga gubben

Vi gick en bit österut längs Tostaredsvägen. Den korta biten var nog den trafikmässigt värsta. Vi gick på bilvägen. Det var en del trafik och fanns ingen vägren. Som tur var så skulle vi ändå svänga av efter några hundra meter.

Vi hade lite svårt att tro att det var just här som motorvägen upphörde

Och åt andra hållet såg det ut såhär

På en betydligt mindre väg gick vi vidare tills vi kom in på en gårdsplan, vid bussvraken. Där bor en person som samlat på sig bussar, militärfordon och bilar i varierande skick. De flesta i ganska dåligt skick, men det var kul att se dem.

Den här bilen såg skottskadad ut

Vi fortsatte på den allt mindre vägen tills vi kom in bland förfallna hus. Där stod det plötsligt en Tesla parkerad. Bredvid stod en kostymklädd man som körde en liten fotodrönare. Vi antog att det var en mäklare och gick vidare.

Vid nästa planerade sväng var det stopp av en grind igen. Vi funderade en stund, men bestämde oss ändå för att gå där, eftersom det såg ut som en vanlig väg på kartan. Det var inget staket, så vi rundade bara grinden och gick förbi några hus. Det började tjuta lite som ett larm och vi hörde hundskall. Det kändes som att det var lika bra att gå vidare i rask takt. När vi nästan kommit till nästa korsning hörde vi något komma åkande bakom oss. Det var en man på en terrängmotorcykel. Först såg han väldigt arg och lite hotfull ut. Hans granne hade textat honom att det fanns inkräktare. Vi ursäktade så mycket och sade att vi gått lite fel. De hade spärrat av för att det var så många som åkte på vägen. Vi sade att vi aldrig gått där förut och att vi inte skulle göra om det, och ungefär då mjuknade han lite och bad Fredrik hålla motorcykeln medan han låste upp den elstyrda grinden som vi inte lätt hade kunnat ta oss förbi för att komma ut på nästa väg.

Etapp 3: Arga gubben till Djäknegårdens honung

Efter denna incident var vi på lite sämre humör en stund. Vi funderade över vad man får göra och inte göra med gamla vägar som råkar finnas på en fastighet man köper. När vi senare pratade med Fredriks pappa om vägen i fråga, så trodde han sig ha cyklat där för bara något år sedan, och då var där inga grindar.

Sen var det en bit på en väg längs järnvägen innan vi tog en omväg för att slippa krångla oss fram mellan järnvägen och någon hästgård. Det var en bra omväg, för den gjorde att vi kunde gå till Djäknegårdens honung. De har gårdsbutik. Den var obemannad på vintern, men där fanns mycket att välja på. Till slut hade vi valt ut fyra sorters smaksatt honung: lakritsrot, pepparmynta, ingefära och habanero. Dessutom köpte vi var sin honungsklubba och fyllde på lite vattenflaskor.

Tänk, så mycket trevligare det blir om man bjuder in främlingar istället för att köra bort dem.

Etapp 4: Djäknegårdens honung till Åsa

Vi konstaterade att det var ungefär två timmar kvar. Dock började vi bli lite tröga, så det fortsatte att vara två timmar kvar ganska länge. Men vi gick längs vägar, förbi Ölmevalla kyrka och vidare söderut.

Vid Kläppa behövde vi stanna och vila lite. Vi satte oss i en busskur och drack vatten och åt nötter. Därifrån kunde vi även betrakta ett lite nyare bostadsområde med det lite underliga namnet "Kläppa Hills" på en påkostad skylt vid vägen.

Nu var det ändå mindre än två timmar kvar. Vi hade ont i fotsulorna och hade lite tröttnat, som det känns när man vet att man snart är framme. Vi försökte undvika att sätta oss ned på varje bänk vi passerade och traskade på tills vi kom fram till Fredriks föräldrar. Där tog vi av oss kängorna och hade ont i fötterna hela kvällen, men konstaterade nästa morgon att fötterna vilat sig under natten och att vi inte hade ont någon annanstans.

Karta över slutet av dag 3

Funderingar

Totalt gick vi omkring sex mil på tre dagar. Det var ganska kallt. Sista dagen var det soligt hela dagen, men det var minusgrader hela vägen. Det var kul att börja vandringen hemifrån, och det var lite annorlunda för oss att gå bland hus. Vi har annars mest vandrat i fjällen. Lite ovant att fylla på matförrådet i affärer under vandringen och att inte ha med sig så mycket reservmat. Både skönt men också en lite irriterande tanke att man, om man tröttnar, helt enkelt bara kan gå till nästa busshållplats och vänta på en buss istället för att gå vidare.

Etapp 1: Skogen till Kakhuset

Det var ungefär fem minusgrader på natten. Alvar verkar ha en väldigt varm sovsäck, för han fick klä av sig understället under natten.

Vi lyckades ligga kvar i tälten tills det hade blivit någorlunda ljust. Kängorna var stelfrusna. Vi åt lite frukost i form av keso med nötter och kokt ägg. Med frusna händer packade vi ihop tälten, som var isiga av fruset kondensvatten. Vi tog oss ut ur den snåriga skogen och fortsatte vandringen söderut.

Efter ungefär en timma kom vi fram till Särö centrum. Där hade jag märkt ut Kakhuset som ett ställe att köpa goda grejer från. Vi gick in till Kakhuset, och de visade sig ha en bra frukostbuffé. Klockan var tio och vi kände oss väldigt redo för en andrafrukost inne i värmen. Frukostbuffén var ganska populär bland byggarbetare och föräldralediga mammor med små barn.

Karta över första etappen, lite drygt, dag 2

Etapp 2: Från Kakhuset till ChopChop och vidare till "vandrarhemmet"

Efter den andra frukosten gick vi vidare på cykelväg invid Östra Särövägen. Vi passerade Släps kyrka och traskade på. När vi nästan var framme vid Säröleden stannade vi kort för att äta lite kex, dricka vatten och fixa med strumpor. Sen gick vi vidare på cykelvägen mot Kungsbacka.

Till slut kom vi fram till Kungsbacka. Där svängde vi söderut till ChopChop för att äta lunch. Vi kände oss ganska slitna och satt och funderade en stund över hur vi skulle göra. På ett sätt ville vi bara gå vidare fram till sena kvällen och komma fram till Åsa. Men vissa av oss, framför allt Anna, kände sig inte redo för det. Det skulle bli åtta minusgrader på natten, och vi var inte så sugna på en tältnatt till. Vi kollade om det fanns rum på Hotell Halland, men hittade inget som passade. Till sist bestämde vi oss för att höra av oss till Fredriks syster och fråga om vi kunde rulla ut våra sovsäckar på deras gästsängar. De var på sportlovsresa, men vi fick instruktioner via telefon för att kunna komma in i huset.

Det kändes som ett väldigt bra beslut. Vi gick ditåt, men kom på att vi inte hade så mycket middagsmat. Vi köpte fryspizza och chips på en bensinmack på vägen. Det var riktigt dåligt utbud på den bensinmacken, men vi hade en del annat i packningen också.

Vid sextiden på kvällen somnade vi nästan, men vi bestämde oss för att hålla oss vakna för att titta på Antikrundan på TV klockan åtta. När det var slut lade vi oss och sov mycket gott.

Karta över slutet av dag 2

Etapp 1: Saltholmen till Ica Åkeredshallen

Vi började med frukost hemma, tog på oss ryggsäckarna och gick till båten som avgick 8:30. Vi var Alvar, Fredrik och Anna. Alvar hade planerat det mesta av vandringsvägen.

Med oss hade vi bland annat:

• Kartor utskrivna från lantmäteriet
• Sovsäckar
• Liggunderlag, ett i cellplast och kort uppblåsbart till varje person
• Ett litet gaskök
• Två frystorkade rätter per person
• En dryg liter vatten per person
• Varma kläder, mössor och vantar
• Kex, nötter
• Oboy, att blanda i vatten

Vi tog inte så många bilder. Vi använde papperskarta och höll inte på så mycket med elektronik.

Planen var att äta och handla längs vägen.

När vi kommit till Saltholmen började vandringen runt Hinsholmskilen. Vi tittade på vinterförvarade båtar när vi gick förbi, och konstaterade att några verkade lite övergivna.

Ett havsdjur mellan Hinsholmskilen och Fiskebäck

Från Hinsholmens småbåtshamn kan man gå genom skogen till Fiskebäck, så det gjorde vi. Sedan fortsatte vi helt enkelt söderut längs kusten till Önnereds brygga. Där tog vi Önnereds hamnväg som strax därefter byter namn till Åkeredsvägen.

Fiskebodar på och vid Lilla Rösö

Vi gick till Ica Åkeredshallen och köpte semlor och kaffe. De hade en kaffemaskin vid kassan som bryggde varmt kaffe till oss, men först efter att kassörskan tittat lite argt på den. Tyvärr fanns inga lämpliga bänkar utanför affären, men vi satte oss på en bänk vid en busshållplats och fikade. Sen var vi redo att gå vidare.

Karta över första etappen, dag 1

Etapp 2: Åkered till Hovås kallbadhus till Hemköp vid Kungsporten

Vi gick vidare till Välen, där det tyvärr inte längre går några lurviga Highland cattle-kor. Svängde höger in på Marholmsvägen och sedan vidare längs kusten vid kolonistugeområden. När vi passerat Askimsviken anslöt vi till gamla säröbanan, en nedlagd järnväg som blivit cykel- och gångväg. Väldigt lättvandrad, nästan lite tråkigt rak.

Ganska snart kom vi till Hovås kallbadhus, där vi gick in för att äta dagens lunch. Efter fisk, morotsbiffar och olivfyllda kycklingbröst, med efterföljande kaffe och kakor passade vi på att gå på toaletten. Ur högtalarna på toaletten spelades Vulfpecks "Back pocket", så det var lätt att bli på bra humör.

Vi gick vidare på gamla säröbanan, längs havet. Banan går förbi Lilla och Stora amundön. Vi tittade på hus och funderade över vilka stilar vi gillade.

I Billdal svängde vi av säröbanan och gick in bland husen, sen genom en skog och in i ett radhusområde i Östra Lindås. Här passerade vi gränsen till Halland.

Vi sitter i eftermiddagssolen och funderar över kvällen

I en skog nära en fotbollsplan satte vi oss och åt nötter och funderade lite över var vi skulle tälta. Klockan var inte så mycket än, och den skogen vi först tänkt på verkade inte så bra. Till slut bestämde vi oss för att gå till Hemköp och köpa frukost och sen gå vidare till en skog lite längre söderut.

Karta över andra etappen, dag 1

Etapp 3: Hemköp till skogen

Med lite mer mat i ryggsäckarna gick vi vidare söderut med siktet inställt på en skog med lite master i. Den såg bra ut på flygfoto och hade en liten sjö.

Det fanns en bra stig, men för att komma till sjön fick man vika av en bit från stigen. Skogen visade sig vara välbökad av vildsvin. Vi hittade den frusna sjön och började leta tältplats. Vi hade ett tvåmanstält och ett enmanstält. De är rätt små, men det var ändå svårt att hitta platta ytor. Å andra sidan skulle det inte regna eller blåsa, så det fick bli lite säckig tältuppslagning. Marken var frusen, så vi fick förstärka med lite stenar och döda träd.

Till middag blev det frystorkad mat. Köket bjöd på pasta bolognese och bacalhau. Vi brukar oftast använda ett bensindrivet friluftskök. Det funkar i alla temperaturer. Nu hade vi dock bara med oss ett väldigt litet gaskök, och eftersom vi inte är så vana vid gas så hade vi inte köpt så kallad vintergas. För att få upp värmen på gasen fick vi ställa gastuben i närheten av en liten eld vi gjort. Det gick bra, maten var god. Det hann bli mörkt och det var väl dags att lägga sig, trots att klockan bara var sju.

Karta över tredje etappen, dag 1

Vi steg upp tidigt i Wuppertal, beredda på diverse tågförseningar på vår resa till Kiel. Vi hade tänkt äta frukost på tåget, men det visade sig att tåget var försenat, så vi hann sitta vid ett bageri på stationen och äta god smörgås och dricka kaffe.

På bilden ovan ser man att en duva dragit nytta av piggarna som sticker upp för att mota bort fåglar. Man kan använda dessa piggar till att lägga sina egna pinnar emellan. Då ligger de egna pinnarna kvar, och bygger man tillräckligt högt så får man ett stadigt och bra fågelbo utan störande piggar.

Man ser också stationsuret. Det hade ett konstigt beteende som någon ingenjör säkert funderat mycket på. Sekunderna gick lite för snabbt, och sekundvisaren rörde sig varken jämnt eller hackigt, utan lite mittemellan. När den sedan kom högst upp, så fick den vänta en liten stund, tills det var dags för minutvisaren att hoppa ett steg. Det var säkert smart tänkt på något sätt.

Vi kom fram till Kiel i rätt tid, åt god mat i skuggan på en uteservering. Det var 32 grader varmt, och landgången till färjan höll säkert 50 grader.

Efter en god natts sömn vaknade vi utanför Onsala, och redan därifrån kunde man se Karlatornet.

Efter frukosten gled vi in mot Göteborg och började känna oss hemma.

Vi åkte Schwebebahn och gick runt lite i Wuppertal. En fin lördag i juli var många ute och shoppade eller drack kaffe.

Vi funderade över om vi bara råkat hamna i lite fulare stadsdelar, så vi åkte och gick lite till för att titta lite mer.

Vi gick i många trappor. Wuppertal är lite känt för sina trappor. Dock hittade vi ingen bra utsikt, för det var träd överallt.

Till slut hittade vi lite finare hus i alla fall.

Ja, det är väl därför man åker hit, för att åka den hängande spårvagnen, Schwebebahn.

Vi köpte en 24-timmarsbiljett och tog med oss hörlurar. Det finns en guidad tur man kan lyssna på medan man åker. Den finns här: https://schwebebahn.de/en/mediathek#audioguides.

En dag luftskepp, en dag hängande spårvagn. Vi är nog i framtiden!

Det finns en hel del intressanta berättelser om Schwebebahn. En handlar om elefanten Tuffi som en cirkus tog med i en vagn som en reklamgrej. Tuffi blev stressad, slog sönder vagnen och ramlade ner i Wupper. Hon klarade sig som tur var, och levde i ytterligare 49 år.

Vi tog en kvällspromenad upp till botaniska trädgården, genom Hardt-parken. I Wuppertal fick vi snabbt en annan känsla än alla andra ställen vi varit på i Tyskland. Det kändes slitet, nedgånget och lite öde.

Befolkningen har nog minskat lite sen det var mycket industri och gott om jobb här. Nu är det lite tomma butikslokaler, övervuxna trottoarer och lappade gator.

Eftersom staden ligger i en ganska smal dal är den också lite konstigt uppbyggd. Tidigare var det flera orter, men de har växt ihop till en långsmal och lite rörig stad.

7:55 lämnade vi Lindau-Insel med ett öde österrikiskt tåg med stor cykelvagn.

Vi bytte tåg efter fyra minuter på Lindau-Reutin. Därifrån tog vi ett tåg till Ulm. Tåget från Ulm till Mannheim var försenat redan i Ulm och blev sedan mer försenat.

När vi kom till Mannheim hade vi missat vårt ICE-tåg med bokade sittplatser på. Vi försökte på lite olika sätt få tag i sittplatser på senare tåg, men det var väldigt fullbokat, men det enda svar vi fick från både tågpersonalen och personal på stationen var att vi skulle kliva på ett senare tåg och hoppas på platser.

Detta hände: Vi stod på en perrong full med folk och klev på nästa tåg, vilket också var försenat. Det var jättefullt. Då ropade de ut i högtalarna att 30 personer var tvungna att gå av tåget, för annars skulle de inte köra. Oklart varifrån den siffran kom, men eftersom det var så himla fullt så valde vi att kliva av. Det var inte många andra frivilliga.

Vi åt lite mack-lunch och satsade sen på nästa tåg. Vi var på perrongen tidigt, och var snabbt på. Lyckades lägga ryggsäckarna i en bagagehylla och sätta oss på fyra platser bakom varandra. Vet inte riktigt hur det gick till, för det var många som fick stå sen, eller sitta på golvet. Vi satt på platser reserverade för såna med Bahnbonus gold eller platina, men jag märkte bara att det kom en enda sådan person, och han frågade tack och lov inte efter just våra platser.

Till slut kom vi till Köln, och hann ut en snabbis genom stationsdörren för att titta lite på Kölnerdom. Enligt ordinarie rutt behövde vi inte byta i Köln, men nu blev det så. Sen klev vi på ett annat ICE-tåg där det var lätt att se vilka platser som var bokade. Vi hittade en fyra-grupp med bord som inte var bokad förrän Wuppertal, vilket också var nästa station, tillika vårt mål.

Vi kom till Wuppertal 2,5 timma senare än tänkt. Vi gick till hotellet och fick ett rum med utsikt över schwebebahn.

Vandrarhemsinnehavaren tipsade oss om en bra restaurang, så vi gick dit. Vi åt pasta, sallader och bagel.

Nästa tips från vandrarhemmet var parken på västra sidan av ön, för att titta på solnedgången. Där var en DJ som spelade LP-skivor, barn på lekplatsen, folk som badade eller drack och åt något från kiosken.

När vi kom fram till Lindau började vi med att äta lunch vid hamnen. Det var en del båttrafik, ganska många schweiziska båtar, biffiga och med bogpropeller.

Efter att ha checkat in på vandrarhemmet bestämde vi oss för att hyra en trampbåt för att komma ut lite på sjön.

Vi valde en trampbåt med badstege. Det var 22 grader i vattnet, och det svalkade en del. Väldigt skönt.

Två zeppelinare flög turer över sjön hela tiden.