Tåget från Oberstdorf blev lite försenat på grund av att det bara är dubbelspår vid stationerna, och det fanns mötande tåg att vänta på. Men när vi kom fram till Immenstadt stod tåget mot Lindau-Reutin och väntade, så vi hann ändå. Sen blev även det lite försenat, men det gjorde inget, för vi hade tillräckligt med bytestid till tåget som skulle ta oss sista biten ut till Lindau-Insel.
Efter ännu en god frukost, gav vi oss av till gondolbanan. Idag var det ingen kö. Vädret. Vi hade sett berget flera gånger, men ville gärna gå lite mer på det.
Upp i molnenKabinbanan har lämnat oss på toppen och åker nedåt.
Vi åkte ända upp till toppen och började gå nedåt. Fredrik och Alvar tog en lite svårare stig. Sten och Anna tog den vanliga stigen.
Man fick hålla ihop för att inte tappa bort varandra.
Efter en stund var vi vid näst översta stationen, där vi stannade och åt lunch. Sedan fortsatte vi nedåt tillsammans.
Man såg blommorna bra, i brist på annan utsikt.
Till slut kom vi ner under molnen.
En bit kvar till näst nedersta stationen.
Efter ett kort schackparti i parken gick vi hem och slappade på en av våra två balkonger.
Klurigt med så stora pjäser.Västra balkongen
Sen åt vi upp nästan allt vi hade i kylen som förberedelse inför morgondagen, då vi ska resa vidare. Det var torkad korv, bergsost, oliver, nektarin, morötter, pizzarester, med mera. Och bröd. Hotellet ställer en korg med bröd från frukosten på ett bord i frukostrestaurangen varje dag, fritt att ta av. Det är brezel, grova och ljusa frallor, croissanter och ibland nåt mer. Det verkar gå åt rätt bra.
På eftermiddagen tog vi bussen till Fellhornbahn. Den nyare kabinbanan var stängd för underhåll, men den gamla var igång. Första delen var en rätt stor kabin, med plats för 101 personer. Toppdelen av banan hade lite mindre kabin, för 61 personer. Dessutom var det bara en kabin. Undras om den har en motvikt någonstans?
Vi gick de sista 70 höjdmeterna till toppen. Det var en del moln, men ändå fin utsikt en stund.
Intressant stig från Fellhorn.
När vi började gå ner till toppstationen kom molnen till oss.
Alpblommor och kabinbana.
Vi fick åka sista turen ner, tillsammans med personalen från topprestaurangen.
Nedfart i moln.
När vi kom ned var det soligt och varmt, och vi tog bussen tillbaka igen.
Regnig morgon och lite generellt molnigt väder, så vi gjorde en dalutflykt idag. Breitachklamm är en djup bäckfåra. Jättedjup. Vid snösmältningen verkar det kunna bli rejält mycket högre vatten. År 2005 var det 6,6 meters högvatten, vilket verkar vara det noterade rekordet.
Täljsten verkar det mest vara.Jättedjupt. Och smalt. Och blött.
När vi kommit upp ur bäckfåran gick vi in i Österrike en kort bit, och sen tog vi bussen tillbaka till Oberstdorf.
Både kabinbanorna och bussarna ingår i hotellpriset, och det är samma kort till hotelldörren, bussar och kabinbanor. Mycket smidigt!