Vi vaknade vid sjutiden på tåget. Det var ganska varmt i vår kupé, men inte outhärdligt. Vi gick ganska långt för att köpa frukost. Tåget var väldigt ommöblerat sedan vi klev på det.

Omkring 20 minuter efter tidtabell var vi framme i Kiruna. Där upptäckte vi att det fanns en gratis tågbuss. Chauffören släppte oss vid en busshållplats precis bredvid bensinstationen där vi skulle hämta vår hyrbil. Mycket smidigt!

Sen hände nästa bra grej, och det var att personen som skulle sköta biluthyrningen var upptagen en stund. Då fick vi ta kaffe medan vi väntade. Det var väldigt bra kaffe (maskiner som malde bönor), och det var precis vad vi behövde.

Vi fick in alla fyra vandringsryggsäckarna på längden i bilens bagageutrymme, mycket smidigt!

Vi hoppade in och körde raka vägen till ishotellet.

Ishotellet?

Vi gick in för att titta på resterna av vinterns ishotell. Det var lite kallt med kortbyxor. Vi gick ut och tog lunchpaus (kaffe och god paj ingick, andra "gratiskaffet" för dagen) innan vi fortsatte genom hela muséet.

Det var väldigt fint och lite kul. Bilderna får liksom inte riktigt med allt.

När vi kände oss färdiga och även hade provåkt den väldigt snabba isrutschkanan, så åkte vi vidare till Esrange. Där kollade vi lite i deras besökscenter om raketer och grejer och avnjöt dagens tredje gratiskaffe.

Sen var vi lite för varma igen, så ett par av oss badade i Ahaviken på väg tillbaka till Kiruna.

Fredrik springer, men förgäves. Det blev inte djupare.

Klockan hade passerat 15, och vi kunde checka in på STF-vandrarhemmet i Kiruna.

Efter att ha bäddat sängarna begav vi oss av igen, den här gången in till nya centrum. Vi kollade lite i konstmuséet i kommunhuset innan vi var tillräckligt hungriga för att äta middag.

Middagen blev på Annis, en grill- och burgarrestaurang som tidigare låg nära gruvan, men nu fått en ny plats. Där satt vi utomhus i skuggan i lagom väder, med utsikt över en stackars stenläggarperson som försökte få ihop kantstenarna till en refug. Han var ensam ute i stekande sol, med måttband och en stor, bärbar stenkapsåg. Svor, sparkade, höll på att gå därifrån, kastade stora stenblock, gjorde plötsligt armhävningar (för att lugna sig, antar jag) ... Men till slut blev han kanske klar ändå.

Hur kan Ronny och Ragge fortfarande hänga kvar?

Vi åke tillbaka till vandrarhemmet och slappade resten av kvällen. Vandrarhemmet är på terminerna en folkhögskola. Vi har två tvåbäddsrum bredvid varandra.