Nu åker vi!

Som vanligt började resan med båt

Vi fikade på da Matteo. Här är deras toalettvägg

Den senaste veckan har två större störningar hänt på tågsträckan vi ska åka, vad jag vet. Först fastnade ett tåg i Gällivare i 22 timmar. Några dagar senare fastnade ett tåg i Bastuträak.

Resan från Göteborg till Stockholm gick bra. Lite störigt att det tog en timma längre än normalt, på grund att tåget körde via Borås, men det var åtminstone enligt plan.

När vi klev på nattåget, aå visade det sig att vårt fönster inte gick att öppna. Vi undersökte det utifrån direkt på stationen, och det visade sig vara fastskruvat. Efter att ha pratat med konduktören, så fick vi veta att tåget var fullbokat, att hon blev lite arg på den dåliga lagningen av fönstret (som förmodligen inte kunnat hålla sig stängt), samt att hon tyckte att vi skulle reklamera resan. Hon skulle också felanmäla. Och så tyckte hon att vi skulle hämta mer vatten i bistrovagnen.

Med öppen dörr är det nu förmodligen sovbar temperatur, men jag antar att vi kommer att vilja stänga dörren på grund av ljud utanför.

Gonatt!

Vi vaknade vid sjutiden på tåget. Det var ganska varmt i vår kupé, men inte outhärdligt. Vi gick ganska långt för att köpa frukost. Tåget var väldigt ommöblerat sedan vi klev på det.

Omkring 20 minuter efter tidtabell var vi framme i Kiruna. Där upptäckte vi att det fanns en gratis tågbuss. Chauffören släppte oss vid en busshållplats precis bredvid bensinstationen där vi skulle hämta vår hyrbil. Mycket smidigt!

Sen hände nästa bra grej, och det var att personen som skulle sköta biluthyrningen var upptagen en stund. Då fick vi ta kaffe medan vi väntade. Det var väldigt bra kaffe (maskiner som malde bönor), och det var precis vad vi behövde.

Vi fick in alla fyra vandringsryggsäckarna på längden i bilens bagageutrymme, mycket smidigt!

Vi hoppade in och körde raka vägen till ishotellet.

Ishotellet?

Vi gick in för att titta på resterna av vinterns ishotell. Det var lite kallt med kortbyxor. Vi gick ut och tog lunchpaus (kaffe och god paj ingick, andra "gratiskaffet" för dagen) innan vi fortsatte genom hela muséet.

Det var väldigt fint och lite kul. Bilderna får liksom inte riktigt med allt.

När vi kände oss färdiga och även hade provåkt den väldigt snabba isrutschkanan, så åkte vi vidare till Esrange. Där kollade vi lite i deras besökscenter om raketer och grejer och avnjöt dagens tredje gratiskaffe.

Sen var vi lite för varma igen, så ett par av oss badade i Ahaviken på väg tillbaka till Kiruna.

Fredrik springer, men förgäves. Det blev inte djupare.

Klockan hade passerat 15, och vi kunde checka in på STF-vandrarhemmet i Kiruna.

Efter att ha bäddat sängarna begav vi oss av igen, den här gången in till nya centrum. Vi kollade lite i konstmuséet i kommunhuset innan vi var tillräckligt hungriga för att äta middag.

Middagen blev på Annis, en grill- och burgarrestaurang som tidigare låg nära gruvan, men nu fått en ny plats. Där satt vi utomhus i skuggan i lagom väder, med utsikt över en stackars stenläggarperson som försökte få ihop kantstenarna till en refug. Han var ensam ute i stekande sol, med måttband och en stor, bärbar stenkapsåg. Svor, sparkade, höll på att gå därifrån, kastade stora stenblock, gjorde plötsligt armhävningar (för att lugna sig, antar jag) ... Men till slut blev han kanske klar ändå.

Hur kan Ronny och Ragge fortfarande hänga kvar?

Vi åke tillbaka till vandrarhemmet och slappade resten av kvällen. Vandrarhemmet är på terminerna en folkhögskola. Vi har två tvåbäddsrum bredvid varandra.

Efter frukost på vandrarhemmet körde vi till Luossavaarabacken. Det är en skidbacke. Vi hade förstått att man kunde se Kebnekaise därifrån. Vi gick upp för backen. Det var inte så långt. Det var hyfsat klart väder, och vi såg berget.

Vilar på en liftsoffa. Kebnekaise i mitten av fotot.

Vi går nedåt igen

Sen kollade vi på kyrkan. Om tre veckor ska den flyttas.

Kyrkan står på ställning

Vägar ha breddats för att kyrkan ska kunna flytta.

Det blir fullt partaj, direktsändning, KAJ ska spela. Två dagar tar flytten.

Efter att ha kört kyrkans väg så långt det gick (de jobbar fortfarande på den), så köpte vi lunchmat i en affär, åkte till vandrarhemmet och åt, för att sedan ge oss av för en gruvtur.

En buss körde oss till 500 meters djup. Där fick vi veta väldigt mycket om gruvan, samt dricka kaffe.

I bussen upp från gruvan

I området man inte får bo längre är det nu "stadsgruvpark". Inte så bra koncept, men det låter i alla fall fint och uttänkt.

På många ställen runtom i stan finns mätpunkter för att registrera seismisk aktivitet.

Mätpunkt

Intressant med gruvan, och hur den kanske kommer att utvecklas i framtiden. Men också lite knäppt hur närmiljön påverkas. Det blir väldigt stora högar, och man har tömt bort en stor del av en sjö.

Fredrik hade ställt alarm klockan 01:15 för att lyssna på sprängningarna i gruvan. Vandrarhemmet låg såpass nära att de borde höras, och det gjorde de visst också. Ungefär tio mullrande sprängningar, och sen var det slut.

Efter frukost på vandrarhemmet i Kiruna packade vi in ryggsäckarna i bilen igen. Vi körde mot Norge.

När vi kom till Abisko turiststation tog vi paus för att äta lunch. Väldigt god mat, och fin utsikt.

Mat och utsikt.

Vi passade på att ta en kort promenad för att titta på Abiskojåkka.

Sen körde vi vidare till Narvik och checkade in på sjömanskyrkan.

Vi försökte ta reda på om man kunde komma upp på närmsta berg. Tydligen är det helt avstängt, eftersom de håller på att bygga om inför VM 2029. Dock finns det en regel om att gondolen måste vara igång när det är kryssningsfartyg i hamnen, och det är det idag. Vädret såg inte så lovande ut, men vi tog ändå en promenad upp till gondolen. Följande saker gjorde att vi inte åkte upp: - Den gick bara upp till första toppen, 439 höjdmeter från dalstationen. - Den gick rakt in i ett moln. - Det kostade drygt 1600 kronor för familjen. - Eftersom det var arbete där uppe, så behövde man direkt gå över till restaurangen, och den hade för tillfället bara en begränsad cafémeny.

Cruisingbussarna körde till olika ställen i stan och till gondolen.

Nedåt såg vi staden genom regnet.

Vi fick vänta ut en regnskur och gick sedan ner igen. Malmtågen vi såg i Kiruna körde ut till hamnen.

På kvällen kom solen fram en liten stund.

Lågvatten i småbåtshamnen

Här är vår bil och dagens kryssningsfartyg.

Helt perfekt lagom stort bagageutrymme. Vi behöver inte ha något inuti bilen.

Innan vi lämnade Narvik så besökte vi ett litet motormuseum. Det var inte bemannat, så man fick köpa biljett hos turistinformationen och sen öppna dörren med biljetten.

Modelljärnvägen körde inte, men den var väldigt fin att titta på ändå.

Såna här kassetter kände vi inte till

Eftersom det var söndag så var mycket stängt. Dessutom körde vi en bra bit utan byar. Vi bestämde oss för att äta medhavd torrmat till lunch. Hittade ett ställe med en bäck att ta vatten i, vid havet.

Fredrik lagar lunch. Kokar upp vatten alltså.

Lite senare behövde vi fika. Vi hade med snabbkaffe och kex, så det var bara att hitta ett annat fint ställe. Denna gång en liten småbåtshamn.

Fikadags

Det rimligaste stället att åka till med en öppen affär var Henningsvær. (Kolla på kartan hur det ligger!) När vi svängde av E10 och körde ut mot Henningsvær så blev vi lite förbryllade. Det var bilar, folk och tält överallt. Som Smögen i kubik. Och lite till. Det visade sig att det är en festival, Trevarefest. Verkar vara för oss okända artister, yoga, klättring, löpning, snorkling, vinprovning, "Wild food walk" m.m. Knöfullt med folk, men Henningsvær var fint, med fina vyer, och med öppen affär.

Folk tältade överallt.

Vi fick tag i mat och åkte vidare till Brustranda fjordcamping, där vi bokat en stuga. Lagade mat och slappade i stugan.

Hästarna på bergssluttningen hade gömt sig tills jag tog bilden. Men de är där någonstans.

Vi hade en liten mellandag som vi behövde avsluta i närheten av Moskenes färjeläge inför färjetur morgonen efter. Det var inte så lång resväg dit, så vi beslutade oss för att gå upp på Reinebringen. Bilresan dit var jättefin. Fantastisk natur och söta får. Vi stannade vid en affär och köpte lite pizzabullar till lunch.

Ibland körde man igenom bergen (se hålet i bild), ibland längs kanten utanför.

För att gå upp på Reinebringen behöver man parkera. Det gjorde vi på kommunens uppmärkta parkering för Reinebringen. Sen gick vi. Först 1,5 km platt bort till berget, och efter det 1,5 km med 500 meters höjdskillnad, på sherpatrappa. Det var som väntat rätt mycket folk, men det var också väldigt fint.

I triangeln med piren nere till höger i bild står vår bil.

Det var en enda lång trappa hela vägen upp

Svettigt, men det fläktade lite högst upp. Jag var lite orolig för att gp nedåt, men det gick bra.

Denna natt blir det camping vid Moskenes.

Bra camping, gott om platser att tälta på

Vi behövde vara i färjekön klockan 9, så vi började vakna till vid sjutiden för att äta frukost och packa ihop tält. Tälten var kondensblöta, men det fick gå.

Väntar på färjan

Lämnar Moskenes

Det var en fin färjetur som varade en och en halv timma. Bekväma säten och fantastisk utsikt över Mosken och Værøy. Man såg även öarna sydväst om Røstlandet.

Værøy och Mosken

Närmar oss Værøy hamn

Väl framme på ön åkte vi till affären och handlade mat, innan vi åkte till vårt hus vid Værøy gamla flygplats. Vi fick koden till nyckeln lite tidigare eftersom ingen bokat dagen innan. Vi fick även göra lite jobb, nämligen ta in ett paket, samt gå till bastun med ett par säckar ved till de som hyrt den.

I Norge får man ofta skiva brödet själv i en brödskivningsmaskin i affären.

Efter att ha ätit lunch i huset, körde vi till andra sidan ön igen för att bestiga Hornet.

På väg upp på Hornet

Det var väldigt lätt att gå upp på Hornet, och vi såg vårt hus därifrån.

Vi bor nere vid flygplatsen.

Vi upptäckte att det fanns en väg ner till vårt hus, så vi delade upp oss. Två gick åt det hållet, medan två gick ner på samma sida som vi gick upp, och körde tillbaka bilen.

Dagens utsikt från huset. Misstänker att den inte alltid är såhär stilla.

Sen följde vi husvärdens rekommendation att basta direkt efter de tidigare bastugästerna, för att slippa värma upp bastukaminen. Vi bastade och badade i havet. Väldigt skönt. Dessutom passade vi på att köra en tvätt i tvättmaskinen under tiden.

Till middag åt vi Norges populäraste pizza, från frysdisken.

Lite historik: - Flygplatsen var bara aktiv i fyra år, och stängde på grund av en dödsolycka.

• En Værøyværing (så kallas visst invånarna här) köpte flygplatsen och hade chokladfabrik här. Se NRK:s program om dem.

• Flygplatshusen brann ner. Ett konstnärskollektiv köpte fastigheten och byggde upp ett nytt hus och en bastu.

• Fastigheten såldes igen 2023, förmodligen till den vi nu hyr av.

• Vill man flyga till Værøy så är det helikopter från Bodø som gäller. Det kostar dessutom bara 653 kr för alla utom pensionärer, för vilka det kostar 327 kr. Det finns två turer om dagen, och vi läste någonstans att det är Norges enda reguljära helikopterlinje.

Vaknade till mulet och blåst. Vi hade tänkt gå till Måstad och helst upp på berget, för att på andra sidan se lunnefåglar. Dock blev det ihållande regn, så vi bedömde att det var för halkigt och miserabelt att gå uppför berget.

Måstad ligger på sydvästra Værøy och har ingen annan landförbindelse med resten av ön än stigen vi gick. Med liten båt går det att komma in till land, men förmodligen inte i alla väder. Det har bott folk permanent i Måstad, men inte sedan 1978. Där har också bott lundehundar, en ras som är bra på att hämta lunnefågelägg och lunnefågelungar.

På väg till Måstad, före regnet.

Det finns några hus kvar i Måstad, och vissa av dem verkar användas som fritidshus ibland.

Vi lagade lunch i regnet i Måstad och vände sedan hemåt till flygplatsen. Fick i alla fall se en del fåglar, bland annat strandskator och tobisgrisslor.

Havet och regnet

Sen gick kvällen åt till att torka kläder och planera resten av resan, vilken vi hade helt oplanerad.

Vi fick stiga upp rätt tidigt och packa ut oss från flygplatsen, eftersom vi behövde vara vid färjan klockan åtta. Det mesta hade torkat sen gårdagens regnutflykt i alla fall.

Intressanta moln. Och färjan Værøy, som vi åkte ut till Værøy med.

När vi kom till Moskenes svängde vi vänster mot Å för att fördriva lite tid. Vi tog med bröd och pålägg och gick ut på en klippa vid fåglarna och åt lite förmiddagsfika. Där var tretåig mås, havstrut, tobisgrissla och någon skarv, kanske toppskarv?

Plötsligt kom en rib-båt från ingenstans och körde fram till fågelklippan

Efter att ha varit vid vägs ände, så vände vi inåt igen. Handlade kvällsfika och frukost inför nästa äventyr, samt lunchmat som vi intog bakom stenblock vid havet. Svårt att hitta någonstans att få vara ifred från alla andra, utan att köra eller stanna någonstans där folk inte vill ha en.

Vi passade även på att ordna om packningen lite inför kvällens äventyr.

Sen fick vi stå ut med att åka till Reine och hänga en stund bland alla andra turister. Vi köpte en glass på bensinmacken, vilket kändes prisvärt i denna turistmagnet. Till slut var det dags att gå till båten i alla fall.

Vi åkte liten katamaranfärja till Vindstad. Därifrån kan man gå till Bunes strand på norra sidan, i Lofotoddens naturreservat. Galet fint ställe. En jättestor sandstrand (på alla håll), mellan branta berg. Det blev en fin kväll, förutom att någon hade försnillat titan-sporkarna och att Fredrik spillde kokande vatten på sitt ben. Sporkarna fick vi improvisera ersättning till genom att klippa till en petflaska. Det blev riktigt bra. Visste ni att en petflaska kan bli upp till fem skedar?

Det är lite svårt att förstå storlekar och perspektiv. Stranden är ca 700 x 600 meter stor, och bergen intill 600-800 meter höga.

Fredriks ben gjorde väldigt ont, men efter att Sten gått upp till krönet där det fanns mobiltäckning och hämtat sjukvårdsrådgivningens sida om brännskador, så gick det bra för honom att gå och lägga sig.

Alvar och jag kunde inte lägga oss förrän solen gått ned, för det var så väldigt fint.

Så väldigt fin kväll!

Det var nog ungefär 15 andra tält där, men alla var rätt långt ifrån varandra.

Vaknade till ett lite mulet väder. Alltid bra när man sover i tält, då morgonsolen brukar ge outhärdliga temperaturer.

Ingen morgonsol på tälten

Bunes-stranden. Man ser några tält på bilden. (Klicka för mer högupplöst bild.)

De tillklippta skedarna fungerade även bra till frukostyoghurten. Sen packade vi ihop oss och gick mot båten igen. Dagen innan hade vi sett att det lilla caféet hade öppet. De samlar in pengar till att renovera det gamla skolhuset i Vindstad. Precis när vi gick förbi öppnade de!

Åt andra hållet, mot Vindstad

Fredrik fotograferar maneter

Båtturen tillbaka gick via Kjerkefjorden och Rostad innan vi kom tillbaka till Reine.

Lilla färjan tillbaka i Reine

Vi packade in oss i bilen och åkte iväg. Stannade till i Leknes och ät god lunchmacka med rökt lax och äggröra. Såg även en liten fotoutställning om fångläger under andra världskriget.

Sen körde vi till vikingamuséet Lofotr. De hade hittat ett långhus från vikingatiden och byggt en replika och ett museum kring det. Vi är kanske inte tillräckligt vikingaintresserade, så vi blev klara ganska snart och åkte vidare till Kabelvåg. I kabelvåg har vi hyrt en del av en sjöbod, tre rum och kök, som vi ska ha i två nätter. Lite konstig blandning av gammalt och nytt. Vi gick till affären och köpte rökt makrill att äta till middag.

Vikingaskepp, det ute på sjön kunde man åka en tur med.

Gick och lade oss utan några planer för morgondagen, för första gången under resan.

Vi bor i en av sjöbodarna

Vaknade lite långsamt utan planer. Efter frukosten funderade vi lite, och bestämde oss för att gå till en staty av Kong Øystein alldeles nära där vi bor. Den var uppe på ett berg, och man hade utsikt över Kabelvåg. Vi gick ner igen och gick till affären och köpte glass. Sen gick vi lite till, och snart hade vi sett centrala Kabelvåg. Väldigt öde, trots lördag. Det satt lite pensionärer och fikade vid ett café. Här är i alla fall inte turisterna.

Utsikt från Kong Øystein-statyn

Gick hem och gjorde som norrmännen, åt en smörgåslunch.

Sen funderade vi lite hit och dit. Det kändes lite för varmt för topptur. Till slut blev det Lofotakvariet. Där fanns olika fiskar och andra havsdjur, samt sälar och uttrar. Vi tittade på matningarna och fick reda på lite om djurens ålder och personligheter och så.

Havskatter som slappar lite

Till middag blev det hämtmat från byns thai-vagn. Smakade bra.

Till sist en kvällstur till Svolvær. Där var alla turisterna. Restauranger med uteserveringar vid bryggan, flera hotell, flera kvällsöppna souvenirbutiker, rib-båtar med mera.

Torget i Svolvær har flera biljettbodar där man kan boka turer av olika slag.

Vi såg när Hurtigruten lade ut från kajen. Vi har sett både Hurtigrute och dess konkurrent Havila flera gånger. Och så en del kryssningsfartyg och kryssningsfartygsbussar.

Tillbaka i Kabelvåg var det tyst och lugnt. Bra ställe. Lite gatukonst och finurliga texter, folk med dreads och liten trumma. En blandning av gamla slitna hus och nya.

Ett exempel på text.

Frukost i sjöboden och sen iväg. Jag har läst på NRK:s Nordlands-nyheter, så jag hade koll på att en färja var utlånad till en annan färjelinje, vilket var bra för oss att veta. Vi fick ta E10 istället, igenom en del vägarbeten. Det är ett större projekt, som ska vara klart 2028.

Vi åt lunch på en restaurang längs vägen och åkte senare till en strand. Det var bara norska bilar på parkeringen, och knappt några hyrbilar. Men sen kom det nåt slags busslast med amerikanska pensionärer ändå.

Bra temperatur, men fullt av luriga sjöborrar.

Inatt bor vi på hotell i Harstad. Vi tog en liten promenad längs kajen medan vi väntade på att vår hämt-sushi skulle bli klar, men har annars mest passat på att slappa och duscha.

Efter hotellfrukost i Harstad rullade vi iväg för att handla inför en liten vandring. Torrmjölk verkar inte existera som koncept i Norge, åtminstone inte där vi varit. Vi hittade heller ingen högtemperaturpastöriserad mjölk, förutom chokladmjölk. Vi köpte osötad (inga sötningmedel heller) chokladmjölk att ha till morgonmüslin.

Sen åkte vi till färjan vid Stangnes. På 40 minuter kom man till Sørrollnes på ön Rolla. Därifrån en biltur snirklandes runt Rolla och Andørja (tunnel emellan) in till starten för vår vandring , längst in i Straumbotn. Det var två bilar parkerade där. Skönt med lite färre folk.

Ändå en såpass populär tur att det fanns karta med stigbeskrivning.

Vi tog på kängor, åt smörgåslunch och packade iordning för tältning. Sen gick vi uppför berget till Innerholvatnet på 580 meters höjd. (Vi började alltså vid havsnivå.) Där slog vi läger, satte upp tält, åt middag med utsikt.

Solen gick ner åt sidan bakom ett berg. Där nere är havet.

På vägen upp mötte vi förresten en person som gick nedåt. Det var ena bilen. Efter att vi satt upp tälten gick två andra personer förbi nedåt till den andra bilen. Sen hade vi berget för oss själva tills vi åkte därifrån.

På natten blev det väldigt blåsigt. Fredrik var ute och lade på större och större stenar på tältfästena. (I efterhand ser det faktiskt ut som att en tältbåge blivit deformerad av vinden. Vi får undersöka mer när vi kommit hem.)

Efter frukost i blåsten gick Fredrik, Sten och Alvar iväg uppåt. Anna stannade kvar och vilade huvudet och packade ihop tält. Målet med toppvandringen var Langlitinden, 1276 meter över havet, högsta toppen på en ö i Norge, och därmed också i Skandinavien, eller? Eller norra Europa. Lite oklart.

Det var brant och stenskravel, men fin utsikt. Enligt uppgift kan man se 25 kommuner där uppifrån, vad man nu ska ha den vetskapen till.

På toppen. Tittar försiktigt nedför stupet mot glaciären Blåisen.

När de kom ner till sjön och ryggsäckarna blev det lunch och sen gick vi ned till bilen. Fredrik avslutade med ett havsbad.

Sen letade vi upp ett hotell med familjerum. Det hade även en liten kökskrok i rummet, så det var lätt att äta kvällsmat innan vi duschade och somnade gott.

Efter frukost och lite fixande med packningen åkte vi mot Sverige. Stannade till vid Nordnorsk båtmuseum. Fina båtar och tjärdoft. Äldsta båten var från 1700-talet. Det var bra information om båtarna, både generellt och om de specifika exemplaren.

Båtar för fiske, transport av prästen, barnmorskan eller hö

Med tanke på hur topologin är här uppe, så fattar man att båt är ett rimligt transportmedel.

Sen åkte vi vidare in i Sverige, till Abisko turiststation, där vi bokat hotellrum.

Just här var det skyltat att man inte fick stanna. Känns rimligt, då det var en sväng med inte så bra sikt på vägen, medan man kunde se Lapporten bra.

Slappade, åt restaurangmat, funderade över packningen. Imorgon ska vi lämna tillbaka bilen och åka tåg med många byten hemåt. När vi bokade var det bara ett byte, men sen tillkom banarbeten, så nattåget är förkortat i båda ändar och finns bara mellan boden och Sundsvall. Resten blir sittande. Bra om allt är nedpackat ordentligt, så att man inte tappar bort något vid trötta tågbyten.

Efter en god frukost på Abisko turiststation tittade vi lite i Naturum innan vi packade in oss i bilen för att påbörja hemresan. Först var det bil till Kiruna. Det var fortfarande en del ofärdig väg och vägarbeten mellan Abisko och Kiruna, men allt flöt på bra.

Jag tycker på nåt sätt att de svenska fjällen ser snällare ut. Rundare och grönare. Man kan gå lite överallt på dem. Inte lika många stup och svarta, spetsiga toppar.

Väl i Kiruna hade vi inte så mycket att göra. Efter att ha kollat att kyrkan var startklar inför flytten om mindre än två veckor, och efter att ha ätit på Annis, så parkerade vi vid en byggarbetsplats. Där satt vi i bilen och kollade när de byggde ihop en stor lyftkran. Försökte klura ut om det fanns något annat lämpligt att göra ett par timmar, men vi hittade inget intressant som vi inte redan gjort.

Nu ser den riktigt beredd ut, kyrkan.

Handlade lite resmat och hängde sen på stationen. Det är en temporär station sedan 2013. Såg en del malmtåg från stationen.

Sen påbörjade vi hemresan. Första delen blir sittplats till Boden. Sen får vi förhoppningsvis sova till Sundsvall.

Sittplats gör det enklare att äta, läsa och se ut på landskapet. Alltid nåt.