Det hela började med att jag läste att barn till och med elva år gamla reser gratis med en vuxen om man har interrail-kort. Det visade sig efter en del jämförande att det ändå blev ungefär samma kostnad att köpa varje tågbiljett för sig, så vi bestämde oss för att göra så istället.

Först tänkte vi ut en ungefärlig rutt. Till detta använde vi oss en hel del av google maps. Där såg vi hur lång tid det tar mellan olika platser. Sedan beställde vi tågbiljetter hos respektive tågbolag. Det var enkelt och alla tågbolagen hade engelska som ett alternativ vid beställning på websidan.

Alla utom det franska SNCF hade möjlighet att skicka biljetter i pdf-format som vi kunde skriva ut själva. SNCF skickade istället biljetterna hem till oss med posten.

Kolla in vår karta för att se hur vi tänkt åka, var vi sover och lite platser som kanske kan intressera oss.

Fluff är ju ett ganska vanligt ord, men "luff" är inte så välanvänt i vår familj. Alvar hörde "tågfluff", så då blev det en tågfluff som vi ska bege oss ut på. Det låter mysigt.

Eftersom ett av våra intressen verkar vara tunnlar (av resrutten att döma), så kommer här en liten jämförelse mellan tågtunnlar som kantar vår väg. Tunneln genom Hallandsåsen har vi tidigare inte åkt igenom. Det känns nästan surrealistiskt att den finns nu. Den nya tunneln genom Sankt Gotthard-massivet kommer vi inte att åka igenom, för vi ska inte riktigt så långt söderut. Vi kommer däremot att åka förbi de norra tunnelmynningarna. Kanaltunneln kommer vi att åka genom från Paris till London. Den är idag världens längsta dubbelpipiga tågtunnel med reguljärtrafik. I december kommer Gotthardtunneln att vara den längsta, då trafiken kommer att dra igång i den då. Det finns en längre transporttunnel i världen, och det är en tunnelbana i Kina.

Se wikipedias sida om långa tunnlar. Alla dessa verkar dock bli omsprungna av Brennerpassets nya tunnel, som är under byggnation, ska bli 64 km och stå klar år 2025. I Sverige finns en tunnel som är längre än Hallandsåsens, och det är blå linjens tunnelbana i Stockholm (14 km). Här kommer lite ungefärliga siffror:

Vi som gillar att fjällvandra tror att de Schweiziska fjällen kan kännas som rätt ställe för oss. Därför har vi tänkt sova fyra nätter i byn Fiesch. Vi har bokat in oss i byns vandrarhem, i ett "four bed room with shower and toilet on the floor". Vandrarhemmet är liksom lite mer än ett vandrarhem. Där finns simbassäng, klätterväggar ute och inne, minigolf, möjlighet att hyra mountainbikes och mer därtill.

Det finns en film om detta ställe. Vi har kollat på den några gånger och tycker att den är cool, men vi förstår oss inte riktigt på uttalet i låten. Det ska bli intressant att märka om vi förstår något av den schweiziska tyskan.

Nu har vi lämnat ön. Idag var det Älvsnabben 5 som hämtade oss på Brännö. Första etappen avklarad och efter en bussfärd till centralstationen börjar första tågresan.

Oj, vilken stämning det blev i familjen när vi äntligen skulle få testa den nya tunneln! Jag minns vilket prat det var om den när den skulle börja byggas. Då gick jag i mellanstadiet. När den väl började byggas gick jag i högstadiet. Idag var min premiärtur.

I slutet av filmen ser man ett par Brännöbor som åker med samma tåg som vi, men som istället ska vidare till Portugal via Berlin.

I Malmö fanns det ett stenugnsbageri där vi kunde få dagens tredje kopp kaffe.

Snart lämnar vi Sverige och då blir det nog lite glesare mellan inläggen. Första två nätterna sover vi i Köpenhamn.

Då vi kan få svårt att nå internett från flygplanet så har jag shoppat lite på tåget. Kompensering för fyra passagerare, enkel resa Heathrow-Landvetter:

Kvitto

Tack Fredrik Oskarson för att du valde att klimatkompensera genom oss, 1.20 ton CO2 till priset 453.75 SEK.

http://www.tricorona.se

Vi bor i det som var Danmarks högsta byggnad 1955–1958.

Vår medföljande trappstegsräknare (Sten) lät efter nedstigningen hälsa att tornet har 398 trappsteg, från högst upp ända till marken.

Nu skriver jag lite åt Alvar. Det är roligt på tågfluff, säger han, och då tror jag inte att han menar det danska ordet roligt. Idag har vi köpt lego att ha med på resan.

Sen hittade vi en byggarbetsplats som man fick titta på från en liten läktare.

Och på väg mot vad vi tror är en kendama-affär (tror att mer om den kan komma här senare) så stannade vi en stund på Skydebanens legeplads.

Mycket bra ställe!

Vi har ännu ingen plan för eftermiddagen, men det börjar kännas som lunchdags.

Men gott.

Sten hade inte tagit ut veckopeng på en massa veckor, så nu räckte det lätt till en kendama av valnöt och lönn, direkt från Kroms huvudkvarter.

Egentligen var det dags för lunch, men det blev förrätt hos Mikkeller så länge. Svårt att gå förbi utan att gå in.

Vi får väl gå vidare och köpa en rød pølse eller nåt.

Efter ett smärre kaos på Köpenhamns centralstation så sitter vi nu på våra platser runt ett bord på dieseltåget mot Hamburg och lyssnar på Kraftwerk.

Nu har vi kört på färjan med tåget! Vi filmade genom lite olika fönster.

Överfarten tar 45 minuter. Tåget är låst under tiden, så vi sitter uppe i färjan och ritar.

En av våra bokade sevärdheter, Miniatur Wunderland i Hamburg. Världens längsta modelljärnväg, bland annat. Ett helt fantastiskt nördigt ställe för alla åldrar.

Vi åkte ned i personhissen. Nerifrån ser hissschaktet ut så här:

Bilhissarna:

Promenad genom tunneln:

Och på andra sidan var vi framme just när personhissen åkt, så hissvakterna skickade oss med en bilhiss som ändå behövde åka upp.

Här är några mått på hur nördigt Miniatur Wunderland var.

Nördarna satt i tågledningscentralen med många skärmar, datorer och kablar. När något gick fel fick de gå ut bland folket och tågen och ta av sig skorna och klättra runt bland tågen i strumplästen.

Behövde man ladda sin telefon eller sitt kamerabatteri så kunde man låna ett fack i laddstationen. Där fanns de flesta typer av laddare ...

Det kändes som ett mycket gediget nördprojekt. Bra restaurang hade de också. Fredrik valde dagens rätt och fick vegetarisk potatissoppa med en korv i.

Maten åts såklart i tågmiljö. I Schweiz, tror vi.

Vi har nu lämnat Hamburg med nattåget mot Zürich. Det är vi fyra och en annan svensk i kupén.

Lite bokläsning från paketet med Jan Lööf-pixiböcker som vi köpte i Sverige.

Zürich centralstation är ordnad och bra. Till frukost åt vi birchermüsli, äggmacka, bretzel och giffeln. Vi tog också en promenad förbi nationalmuseet ut på en udde i Limmat, där det blev paus för bokläsning och kendamaspel.

Ytterligare 100 m nedströms morgonbadade lokalbefolkningen, såg skönt ut. Efter att ha fixat ytterligare tågproviant gick vi på snabbtåget (sval och skön luftkonditionering här) för första sträckan mot Fiesch.

Åker just nu med fin utsikt längs Zürichzee.

Svårt att fånga på bild. Särskilt nu när tåget kör i spiral inne i berget för att vinna höjd!

Efter två tågbyten har vi nått Andermatt och satt oss på tåget som ska ta oss till Fiesch.

En bit var väldigt lutande. En annan bit hade spiraltunnel i berget.

När det började bli taggigare berg kom vi fram till Andermatt. Där ratade vi Glaciärexpressen med 33 Franc per person för platsbiljetterna och tog istället regionaltåget, som inte har glastak. I Andermatt fanns is-te med cannabis i automaten. Skum produkt.

Vi är nu framme i Fiesch och har duschat, tagit på rena kläder efter de senaste dagarnas storstäder och nattåg, och spelat lite minigolf.

Strax går vi till matsalen och äter middag sen funderar vi på att simma lite i simhallen innan vi går och lägger oss i en stilla säng efter ett dygns resande. Det var verkligen superfint att åka tåg med flera byten från Zürich till Fiesch, via utkanten av Sankt Gotthard-massivet. Och vandrarhemmet i Fiesch är också väldigt fint. Verkar vara väldigt nyrenoverat. Vi bor i ett fyrbäddsrum utan badrum. Dock verkar vi ha hela huset för oss själva just nu. Jag passade på att tvätta lite i handfatet och nu hänger kläderna i stora torkrummet för skidutrustning.

Vi orkade inte med badet igår. Gick och lade oss ganska tidigt och sov väldigt gott till ljudet av avlägsna koskällor. Här på anläggningen är vi, enstaka turister och några hundra scouter. Det var fullt ös i matsalen, kan man säga.

Utanför vårt fönster går en trädklättringsbana förbi. Och i rummet leker Alvar med sitt lego och lite annat.

Nu har vi på långkalsongerna och är redo att åka kabinbana upp på berget!

Vi sitter på toppen av Eggishorn och fikar i solen. 2927 meter över havet.

Matterhorn är precis bakom molnet vid fototillfället. Jag tror att jag läste att man kunde se 29 toppar på över 4000 meters höjd här. Vi ser ut över Europas största glaciär, Aletschglaciären.

Mot glaciären:

Mot Eggishorns topp. Bland de små figurerna höger om korset, till vänster i bilden, syns Anna, Sten och Alvar.

Lite tankar om detta land, Schweiz. Jag har aldrig varit här förut och inte funderat så mycket över den schweiziska kulturen. De har ju klockor, ost och choklad, och det är inga dåliga klockor, ostar eller choklader. Men sen? Det jag märkt hittills är att det är otrolig ordning och att allt är väldigt konsekvent och gediget. Ska försöka exemplifiera.

Städerskan på vandrarhemmet städade hela våningens gemensamma utrymmen mycket grundligt, trots att vi var nästan de enda gästerna. Hon lyfte på golvbrunnarna och sånt, alltså. Kompromisslöst.

När vi går till matsalen står alltid ett bord dukat till oss. När vi kommer till frukosten så kommer en av de två chefigaste matmännen och häller upp apelsinjos och ställer fram en tillbringare med kaffe och en med varm mjölk. På bordet står redan chokladpulver. Det är ordning och reda.

I affären trålade vi efter utflyktsmat och hittade en hel hylla med "picknickägg". Det är kokta ägg. För att säkert urskiljas från de okokta äggen var de målade i allsköns färger. Inga misstag ska ske.

Utanför äldreboendet (man skymtar rullatorer i fönstret) stod en mountainbike med elmotor och cykelkorg. Klart man ska fortsätta cykla i bergen fast man börjar bli gammal och trött.

Allt är liksom väl genomfört och regelmässigt. Inget ska lämnas åt ödet.

Vandrarhemmet vi bor på upptar endast ett av resortens drygt 10 byggnader. Totalt finns här plats för drygt 1100 gäster. Stället ägs kooperativt av 84 organisationer, och är mycket välutrustat.

Anläggningen tycks ha grundats 1962. Arkitekturen är funktionell men brutal, och byggnaderna känns fortfarande moderna. Utsidorna är i mestadels obehandlad betong, och insidorna ljusa och luftiga med högt i tak. Så här ser matsalen ut:

Stora salen rymmer runt 600, sedan finns en separat del för Schweiziska OS-deltagare på träningsläger, och en halvt separerad del för vandrarhemsgäster och andra. Middagarna är näringsriktiga, storkökslagade och trerätters. Smakar som maten i skolan enligt Sten, som ätit allt med god aptit.

På byggnad fem ovan kan man se något slags utblås till höger, och fönster som inte riktigt fyller hålen i betongen. Detta till skillnad från vårt och ett par andra hus, där fönstren fyller så gott som hela öppningarna. Så var det nog i alla byggnader en gång. Just vårt hus är målat grått, men det är nog ett misstag som kommer börja flagna och kräva underhåll.

Delar av anläggningen tycks ha varit militär:

Idag köpte vi en enkelbiljett och tog kabinbanan till mellanstationen en bra bit upp på berget, Fiescheralp, 2212 meter över havet.

Sedan gick vi tomtarnas stig ned till vandrarhemmet. Hur långt det var tvistar beskrivningarna om. Ca 1000 höjdmeter verkar de överens om, men om det är 6,5 km eller nån helt annan sträcka vet vi inte. Den var inte helt tydligt utmärkt heller, men vi hade kollat in några kartor innan, så det gick bra. Den skulle ta 1:55 eller 2:40 eller 3-4 timmar. För oss tog den fyra timmar. Den minste i sällskapet är inte så flitig vandrare, så mycket energi gick åt till att motivera honom. Stigen gick genom kohagar.

Korna lät nästan öronbedövande mycket. Alla hade skällor.

Det var inte så många tomtar heller. Kanske sju.

Men det var ett rätt coolt torn av sten på ett ställe. Det var visst en naturlig formation. Den såg väldigt udda ut där den stod, kanske uppåt tio meter hög.

Sen gick vi och simmade lite i simhallen som vi har fri tillgång till (under öppettiderna). Det var skönt att sträcka ut lite.

Feriecentret har ett eget tågstopp, ungefär 500 m från Fiesch centrala. Här sparas det inte på hållplatserna. Bokläsning och kendama i halvskuggan är det som gäller.

Vi har lämnat Fiesch med Matterhorn Gotthard Bahn. Denna gång fick vi ett modernare tåg med ännu större fönster. Faktiskt i princip lika stora som den dyra Glaciärexpressen. Luftkonditionering finns också.

Vi väntar för tillfället på avfart från Brig och äter hasselnötskakor. Mycket bra produkt. Krispiga och goda.

Zermatt käns lite som alpernas Las Vegas; ett slags shoppingcenter förklätt till alpby. Utsikten från rummet är dock helt ok!

Vi testar en ekologisk öl från Appenzell, vilken bara bryggs vid fullmåne.

Vår gamle vän från rumsutsikten, Matterhorn, även här. Han har tagit sig ett moln till hatt.

Bra vandrarhem. Det är rätt mycket gäster här, från hela världen. På detta vandrarhem är middagen gratis för barn under 12 år, så då blev inte 17,50 Franc per person så dyrt. Trerätters som vanligt.

För övrigt är detta land rätt ohyggligt dyrt. Jag förstår taiwaneserna som blandade torkad mat med vatten från vattenkokaren. Det såg dessutom väldigt gott ut.

För ett par månder sedan bokade vi denna resa. Vädergudarna har sett till att just denna dag, den enda möjligheten för oss att åka upp på Klein Matterhorn, så är frukostutsikten såhär.

Tack vädergudarna. –2 grader i slutet av kabinbanan nu. Vi klär på oss underställen och tar med mössa och solglasögon.

En fin dag att åka uppåt, som sagt.

3883 meter över havet. Matterhorn i bakgrunden, som vanligt. Det var ungefär nollgradigt och svag vind. Varmt i solen.

Och så åkte vi hissen ner i glaciären. Där fanns det is.

Tjoho!

Efter ett tag åkte vi ner igen, till vårt rum med utsikt.

En i vår familj är lite extra förtjust i müsli, och han är verkligen i sitt esse nu.

Till frukosten finns det såklart alltid müsli, och i affären kan man köpa birchermüsli som är färdigsvälld i yoghurt eller mjölk med lite frukt i, för att ätas direkt. Ungefär som vi lärt oss i gröngölingshandboken att man ska tillaga den. Jag har tyvärr inte lyckats fotografera färdigmüslin från affären, då den ätits upp fort.

Nu skriver jag för Alvar igen. I Zermatt är det inte tillåtet med fordon med förbränningsmotorer, förutom om man har tillstånd för till exempel traktorer. Istället har de små elfordon. Bussar, lastbilar, bilar ... Alvar älskar små fordon. Zermatt var hans by.

Fast vi inte behövde, så åkte vi till slut buss till stationen. Egentligen ville Alvar åka taxi, som syns bilderna ovan, men det var aningens dyrt. Och med bussen fick vi se mer av byn.

Här har vi klivit av bussen vid stationen. Och såhär ser traktorerna ut för att kunna köra på branta sluttningar.

I går minusgrader och snö, i morse utsikt mot Matterhorn, nu 28 grader och storbandsjazz i parken på Montreux Jazz Festival!

Igår: Nollgradigt, på och i en glaciär. Idag: Jazzfestival och sjö i Montreux. 26 grader.

Efter badet slappade vi lite på hotellet innan vi gick till en affär och köpte picknickmat som vi åt vid sjön.

Väldigt behaglig kvällstemperatur.

Här kommer en låt från Brighton College Swing Band, som jag spelade in i parken i eftermiddags.

BrightonCSB-LiveMontreux2016.ogg

Efter frukost och en liten promenad i gamla byn på väg till stationen, sitter vi nu på snabbtåget mot Paris.

Om några timmar är vi framme!

Det går inte så snabbt, det här snabbtåget. Rälsen verkar inte så ny. Franska landsbygden susar i alla fall förbi där ute.

(Detta är en kopia av bilden från Miniatur Wunderland, med samma huvudperson och samma berg, fast ändå inte.)

Ju närmare Paris desto snabbare tåg, och desto snabbare internett. Här har vi 4G, i Schweiz aldrig mer än HSDPA.

Här har vi klivit av vid Gare de Lyon.

Efter att ha ätit lite i vandrarhemmets restaurang så tog vi en kvällstur till Sacré-Cœur. När vi skulle stämpla våra kort i metrospärren så funkade de inte. Vi frågade spärrvakten, och han trodde att de kanske blivit avmagnetiserade av nån magnet i fickan. Fredrik hade haft dem bredvid sin telefon med magnetlock. Vakten fixade tålmodigt nya kort åt oss, hela familjen. Vi fick kolla att de funkade innan vi åkte vidare till turisttrappan. Vi nöjde oss inte med trappan, utan passade på att åka upp med den sneda rälsbanan, Funiculaire de Montmartre, eftersom den ingick i vårt tredagarskort. Kul grej. Byggd år 1900 och säkert lika meningslös då.

Där uppe kollade vi på utsikten lite och försökte lokalisera vårt vandrarhem. Det var svårt.

En timma senare åkte vi tillbaks till vandrarhemmet igen. När vi passerade spärren ropade vår spärrvakt: "Monsieur! I need to see your tickets again!" Det visade sig att han gjort ersättningskorten lite fel, så att de bara gällde två dagar, fast det stod tre dagar på dem. Han rättade till felet och gav oss nya kort. Vilken service!

Vi har åkt upp i det höga tornet. Varmt men fint.

...är kanske extra farlig.

Våra väskor blev röntgade när vi skulle upp i eiffeltornet. Och vi fick passera flera säkerhetskontroller. Dessutom var ett stort område kring tornet avspärrat, men det beror nog på fotbolls-EM.

Färgglatt och fint innehåll.

Tidigare idag åt vi crêpes med nutella och banan, ett av mina mål med Parisbesöket. Det glömde jag tyvärr dokumentera, för jag var hungrig och det blev väldigt kladdigt när alla skulle äta dem samtidigt. Ett annat mål var att dricka pastis. Det gjorde vi ikväll på vandrarhemmets takbar.

Just när jag tog bilden var det en liten flicka som överlämnade en teckning till en av bartendrarna.

Har det mesta. Men delar är avstängda p.g.a. rasrisk. Kanske fixar de snart. Fransmännen joggar, äter frukost, har födelsedagskalas och spelar klarinett här.

Idag är söndag och varmt. Det är poppis att ha picknick i parker. Vi har varit i minst två.

Alvar spanade också in lite sparkcykeltrixare.

Detta är även dagen för final i fotbolls-EM. Stan är välbevakad.

Efter parklunch begav vi oss mot vårt parisiska favoritmusem med metrons självkörande linje 14. Då kan man sitta längst fram och se färden genom tunnlarna extra bra.

På centre Pompidou hade de en liten stad där barn kunde fotografera sig, för att sedan dyka upp i bild på olika hus.

Centret var svalt och skönt, med gott om plats, trots att vi var där vid en veckodag och tid som google indikerade som nära toppbelastning. Väldigt bra när det är 30 grader ute.

Alvar var mycket fascinerad och ville titta på alla våningar, så det gjorde vi. På en död mus.

På en bil som fick målarfärg på sig.

På utsikten.

På skulpturer.

På massa stolar och coola möbler, på skrivmaskiner och andra apparater som inte längre är vanliga, på en långsam film på en båt, och på väldigt mycket annat som inte fastnade på bild.

Vi tog tunneltåget till London. Såhär såg det ut. Fritt tolkat.

Det var rätt smidigt på stationen, trots incheckning med bagageröntgen och dubbla passkontroller och så. Det var för övrigt första gången vi behövde våra pass på denna resa. Tåget var av gammalt snitt, franska före detta TGV-tågset. Det fanns lite mackor att köpa, och Alvar åt förstås müsli.

När vi kom fram till St. Pancras-stationen gick vi mot tunnelbanestationen och hittade direkt till biljettstället där vi skulle hämta barnens åkkort. Då fick vi visa pass och utskrivna papper som vi fått via e-post. Kvinnan i kassan hämtade en pärm med underskrifter och två kuvert. Barnen tyckte att det var lite magiskt att det fanns kort med deras bild på här!

Vi vuxna hade redan fått våra kollektivtrafikkort med posten. Men de är inte lika coola med bild och så. Sen gick vi ner och tog tunnelbanan till vandrarhemmet.

Svalt och fint ute. Mer som hemma. När vi kom till rummet började det regna, i princip första gången sedan Köpenhamn, om man bortser från några stilla sommardroppar som torkade på väg mot marken i värmen i Fiesch.

Vi tog tjuren vid hornen direkt och gick till Hamleys. En Stor Leksaksaffär. Vi bor väldigt centralt, alltså. Fint. På Hamleys fanns det många leksaker.

Och rätt klämkäck personal. Som demonstrerade grejer och pratade och log. Fast ändå hyfsat trevligt, trots kommersialismen.

Vi köpte tre grejer. En boll till Sten, ett set med byggfordon till Alvar, och en räv till Fredrik, eftersom han gjort sig av med sin nalle och nu vet Alvar inte vad han behöver för att tröstas. Så nu har han en räv istället.

Sen åkte vi på övervåningen på en dubbeldäckarbuss ett par hållplatser tillbaka.

Ikväll hade vi stämt träff med vår gamla vän från Göteborg som numera bor här i London. Vi köpte ta med-mat och gick hem till hennes lilla lägenhet. Där visade sig Alvar vara en historieberättare av stora mått, samt även heminredare. Han visade henne hur man myser till soffor och instruerade för att hon skulle kunna förbättra det senare också.

Marja tränade på Stens kendama, och fick in snitsen riktigt bra efter ett tag.

Det blev en ganska sen kväll för oss. Särskilt med tanke på att vi bytt tidszon också. Väldigt smidigt att åka några hållplatser tunnelbana hem, bara.

Här är stort, bullrigt, gratis och för mycket att se. Man får begränsa sig till några få hallar och saker. Som Apollo 10.

En av Long Now foundations 10000-års-klockprototyper.

Och massa fordon av alla möjliga slag.

Sten letade upp ett sushiställe nära museerna, med bra betyg hos Google. Smakade utmärkt, speciellt gott var det med fyra sorters japanskt te i halvkyla och regn.

Innan vi åkte konstaterade vi att vi hade följande att förhålla oss till vad gäller packningen:

• Temperatur mellan -5 och +30 grader (vilket har stämt med verkligheten).
• Arton dagar på resande fot.
• Ett boende (fem dagar) med simbassäng.
• Många tågresor och promenader till och från stationer.
• Fyra ryggar av olika storlek och med olika bärkraft.
• Dagsutflykter av olika slag.
• En flygresa utan incheckat bagage.
• Boende på många vandrarhem och ett par hotell, ibland med lakan och/eller handdukar, ibland utan.
• Ibland möjlighet till självhushållning.
• Flera picknicktillfällen.

Ja, det var en stor utmaning att packa, men en kul utmaning. Kanske är vi lite knäppa som gillar den typen av utmaningar. Såhär såg packningen ut större delen av resan:

Nu har vi packat om för flygning med enbart handbagage. Det blev fyra små ryggsäckar och två handväskor. Vi kastade ändå väldigt lite av packningen: två gamla utslitna handdukar, lite tvättmedel, lite handsprit, diverse papperskopior av biljetter och sånt.

Nu drar vi hemåt via luften!