Fjällvandring i sommarfjäll

Fotoutrustningen var en Canon EOS33 med ett 50mm/1.8-objektiv och Kodak Elite Chrome III-diafilm.

Fredagen den 30 juli, 2004

Klev på nattåget mot Storlien. Allt var varmt och svettigt och tåget var nästan fullt. Trots att fönstren var öppna, så hände inget särskilt med luften. Det var nog egentligen den värsta biten av
resan.

Vi åt inköpt kvällsmat i form av bröd, mjukostcirkelsektorer och drickyoghurt. Även en Carnegie porter av folkölsstyrka slank ned.

Lördagen den 31 juli

På morgonen hade det hunnit bli lite svalare i vagnen. Vi var mycket tacksamma att vi haft öronproppar med oss. Annars hade det nog blivit ännu mindre nattsömn med tanke på alla mobiltelefoner som ringde och pratades i.

Frukost på tåget

Frukost på tåget

Vi åt frukost i höjd med Östersund och Storsjön. Massor av små tält vittnade om Storsjöyra.

Väl framme i Enafors stegade jag fram till en taxichaufför och frågade om skjuts till Bunnerviken. Jodå, det skulle allt gå. De skulle bara köra en bil till Rundhögen först. Taxichauffören var mycket trevlig och berättade om Handöls täljstensfabrik och lite annat på vägen. Han körde fram till stigen vi pekat ut på kartan och önskade trevlig resa.

Vi traskade och traskade genom skogen. Myggorna kände att det var nykomlingar på väg och attackerade direkt och hårt. Vi lyckades stanna i en glänta och smeta på hemska myggmedel. Det hjälpte ganska bra.

Bad i Bunnran

Bad i Bunnran

Till slut avtog träden och vi skuttade ut på en lite ö i Bunnran för att bada och äta lunch. Det blev den sedvanliga lunchen med Varma koppen-soppa och tre knäckebröd med messmör eller smör.

Aftonvy

Aftonvy

Efter en stunds vila fortsatte vandringen uppför. Vi gick på östra sidan om Bunnran och fick gång på gång väja för myrar. Energinivåerna var inte på topp efter nattens dåliga sömn, men med torkad papaya och andra godsaker så gick det ändå ganska bra. Vi slog läger på ett hyfsat platt ställe som dock var fullt av myggor och tryckte i oss lite middag. Utsikten norrut var väldigt fin. Det var inga problem att sova i tio timmar.

Söndagen den 1 augusti

När vi vaknade kändes allt bättre. Sömnen hade gjort gott och efter grötfrukost och morgontoalett packade vi ihop och gav oss av söderut.

Vi fick korsa några biflöden till Bunnran, men det var aldrig några större problem, mer än att jag var lite feg.

Kung Karls spira

Kung Karls spira

Lunchen intogs på en sten i vattnet och det blev lite kroppstvätt, men Bunnran var kall. Kring vattnet växte fina växter, bland annat Kung Karls spira.

Efter flera stunders vandrande och någon stunds vila, korsade vi Bunnran och gick istället på dess västsida. Fredrik hittade den första snöfläcken, vilken han undersökte. Det kändes skönt att komma in i dalen mellan Västra och Östra Bunnerstötarna. Utsikten var fin och det var ganska lättgått.

Ripmamma

Ripmamma

En ripa skrämde vi upp. De är lustiga, ripmammorna. De springer och piper och låtsas att vingarna är skadade. Så gör de ett skutt och något vingslag när man kommer för nära. Fredrik jagade den med kameran en bra stund, och suddigt blev fotot.

Lunchvy

Lunchvy

Efter mycket knatande bestämde vi oss för att äta middag, vila lite och sedan gå en bit till. Mitt på dagen var det så väldigt varmt, och kvällsluften kändes betydligt behagligare. Vi stannade för middag vid ett konstig monument med renhorn. Noterade också en portionssnus. Dessutom såg vi turens första människor, två stora och två små, på andra sidan dalen. Det var med nöd och näppe vi lyckades räkna dem, så de var en bit bort.

Campingvatten

Campingvatten

Vi gick och gick, men bäckarna lyste med sin frånvaro. På kartan spanade vi in en som kom uppifrån Västra Bunnerstöten, och där fanns till och med sjö, så den trodde vi på. Efter ett par kilometer nådde vi den äntligen. Vi slog läger, åt lite knäckemackor och kex och däckade.

Måndagen den 2 augusti

En oerhörd hetta skrämde ut oss ur tältet. Vi lade oss utanför och slöade vidare. Funderade på om vi skulle göra något alls den dagen, men till slut beslutade vi oss för att göra en topptur upp på Västra Bunnerstöten.

Gulo gulo (järv)

Gulo gulo (järv)

Vi lät tältet stå kvar och stoppade fickorna fulla av torkad frukt och annan energi och gav oss av uppåt. Kartan sade att det borde gå bra från östra sidan. Början var enkel. Vi följde bäcken tills vi kom upp på en platå. Plötsligt fick vi se några lurviga djur som tumlade runt på en snöfläck. Vi gömde oss fort och försökte fotografera dem. Det hade varit roligt med ett annat objektiv, men det gick ändå. Det visade sig vara två järvungar som lekte på snön. På fotot fastnade deras föräldrar, efter att ungarna kallats ner i säkerhet. Vi har i efterhand fått reda på att järvar är nattaktiva djur och sällan syns på det här sättet.

Västra Bunnerstöten

Västra Bunnerstöten

Vi fortsatte uppåt och hann även se en örn, förmodligen kungsörn, segla ut över oss innan vi fick problem. En lodrät vägg där vi trodde att det skulle vara lätt att ta sig upp. (Bakom mig på fotot.) Det var för dålig skala för sådana stup på vår karta.

Stensluttning, Bunnerfjällen

Stensluttning, Bunnerfjällen

Renar på Bunnerfjället

Renar på Bunnerfjället

På något vänster tog vi oss förbi hindret och kom upp på en liten förtopp. Därifrån var det lätt att fortsätta upp till toppen. Fredrik testade lite naturfotografering på en flock renar.

Västra Bunnerstötens topp

Västra Bunnerstötens topp

Vilken utsikt! (På fotot syns Sylarna i bakgrunden.) Jag passade på att uppdatera min hemsida och ringa lite, eftersom det fanns gott om mobiltelefonnät där uppe på toppen.

Vila efter toppbestigning

Vila efter toppbestigning

Tjallingklumpen

Tjallingklumpen

Vi valde en helt annan väg ner, mer söderut. Den var betydligt smidigare, och det var roligt att få se flera sidor av Västra Bunnerstöten. Tillbaks vid tältet vilade vi och funderade över hur vi skulle göra med resten av dagen. Det blev mat och sömn och mer vandring. Eftersom det kändes lite trist att övernatta på samma ställe igen, och eftersom kvällsklimatet var behagligt att vandra i, fortsatte vi söderut. Vi passerade Tjallingklumpen och såg Sylarna försvinna bakom den innan vi slog läger vid en bäck. Myggigt var det.

Tisdagen den 3 augusti

Nästan hela dagen tillbringades på led. Vi noterade att det gick väldigt mycket fortare att ta sig fram på det sättet, men att man glömde att se sig om, eftersom man inte behövde veta var man befann sig. Det blev inte ens fotograferat på hela dagen.

Aftonvy över Sylarna

Aftonvy över Sylarna

Vid Gåsenstugorna köpte vi lite kex och ett par kolor, drack vatten och pratade med stugvärdarna. Sedan gick vi vidare och avvek från leden och bort mot västsidan av Stora Härjångsstöten. Vi såg något skumt. Fredrik gick fram och tittade, och det var något slags konstgjort djurhus som man kunde lyfta av locket till. Förmodligen för att göra naturfilm. Vi smög därifrån och letade efter den ultimata tältplatsen. Det var inte lätt, för det lutade en del. Till slut bestämde vi oss i alla fall för ett ställe med vacker utsikt. Det var ont om jord, så vi fick lägga stenar över tältpinnarna. Vi kunde inte heller ställa tältet i rätt vinkel i förhållande till vindriktningen, men det fick gå.

Gåsån

Gåsån

Afton vid Härjångsstöten

Afton vid Härjångsstöten

Afton vid Härjångsstöten

Afton vid Härjångsstöten

Det blev en kvällspromenad till en platå med utsikt över Sylarna och Gåsån. Tillbaks vid tältet hände det något med färgerna. Allt badade i orange och vi hoppades på en vacker morgon.

Onsdagen den 4 augusti

Vaknade i ett moln. Det regnade till och med en stund. Som tur var blåste det en del, så tältet lyckades nästan bli torrt innan vi packade ihop och strosade neråt dalen mellan Härjångsfjällen och Härjångsåsen. Hade vädret varit fint hade vi kanske gett oss upp på Stora Härjångsstöten, men vem vill gå topptur in i ett moln?

På kartan fanns en stig i Holkendurrie som såg fin ut. Det var tydligen den gamla vägen till Ljungdalen. Man gick från Handöl innan det byggdes vägar från söder.

Vi stannade vid en bäck med små vattenfall och åt lunch. Efter lunchen flyttade vi på stenar så att det blev fördämningar och nya vattenfall och lekte en bra stund innan vi gick vidare. På ett ställe fick vi vada över en av Ljungans tillflöden. Vi noterade även att stigen användes av hästburna folk.

Holkendurje mot söder

Holkendurje mot söder

Plötsligt hamnade vi på kinesiska muren. Vi gick och gick och kom till fjällstugan Ljungan. Först då såg vi människor, trots att vi gått på en fantastiskt fin stig. Är de flesta rädda för att gå på stigar som inte är utmärkta som leder?

Vid Ljungan åt vi middag och vilade fötterna lite. Vi funderade över var vi skulle slå nattläger och konstaterade att det fanns ett renstängsel att följa söderut. Vi var trötta och gick bara någon dryg kilometer till innan vi slog upp tältet vid en väldigt liten sjö.

Torsdagen den 5 augusti

Mellan Ljungan och Kesudalen

Mellan Ljungan och Kesudalen

Vaknade återigen i molnen. Sikten var bara något tiotal meter och vi hörde en helikopter flappa förbi på låg höjd. Det var lite trist att gå iväg med så dålig sikt, men vi tog kompassen och siktade rakt söderut. Efter en stund sprack det upp. Sedan växlade vädret resten av dagen mellan sol och skurar. Vid lunchen upptäckte vi att Fredrik glömt vår lilla visp vid senaste nattlägret. Vi hoppas att naturen tar hand om den på ett bra sätt så att den försvinner.

Afton i Kesudalen

Afton i Kesudalen

Framåt kvällen kom vi ner i Kesudalen. Där stannade vi på bron över Kesusjöns utfläde till Ljungan och torkade våra regnkläder och åt middag. Vädret bjöd på storslagna vyer mot Helagsfjället.

Afton vid Torkilstöten

Afton vid Torkilstöten

Efter maten följde en tung vandring upp genom skogen mot Torkilstöten. Det var varmt och fuktigt och tätt av höga växter, somliga av det giftiga slaget, nämligen Nordisk Stormhatt. När vi kom ut ur skogen var vi inte riktigt där vi hade tänkt oss, men det gick bra ändå. Vi letade upp en bäck som kom från Stortjärnen och tältade alldeles nära vinterleden till Helagsfjället. Själva Helags gömde sig för det mesta bland molnen.

Fredagen den 6 augusti

Sista morgonen i tält passade vi på att njuta ordentligt. Det hann gå förbi några vandrare påväg till Helagsfjället innan vi ätit frukost och packat ihop oss.

Vi traskade öster om Stortjärnen och ner mot Lantmätartjärnen, där vi åt lunch och funderade över om vi verkligen skulle gå till stugan i Skärkdalen eller om vi skulle bli kvar i fjällen en stund till. Vi bestämde oss för att stugor också är mysiga och gick vidare.

En alldeles för lång bit gick vi över Gröndörrsmyren. Fast ryggsäckarna hade minskat en del vi vikt sedan vi började vandringen kändes de tunga när benen sjönk ner i myren. Vi noterade att det var väldigt ont om hjortron.

Viksjövålen

Viksjövålen

Björnidet

Björnidet

Efter mycket om och men kom vi i alla fall upp på Viksjövålen och den av oss välbesökta vägvisaren. Sen var det bara lite myggig skog kvar till Björnidet.

Sedan anslöt Annas föräldrar och resten av resan syns bland bilderna nedan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.